Brist på framtidstro
Postat av durre | 26 februari, 2011 | 2 Kommentarer
Det är oroliga tider. Mubarak tvingades lämna makten i Egypten. Ben Ali i Tunisien likaså. Lybien står näst på tur. Oljepriset stiger och ligger nu på 110 dollar per fat. Experter varnar för bostadsbubbla och andra för finanskriser. Den ena elräkningen är högre än den andra. Maktbalasen i världen undergår en stor förändring. Det är helt enkelt svårt att hänga med. Jag ser Peak Oil i varje rubrik. Självklart överdriver min hjärna med hjälp av media men det ÄR mycket som händer nu, inte sant?
Mitt i min vånda över världens förändringar dimper det ner ett mail från SEB. Rubriken lyder: ”Det finns tillfällen som inte kommer tillbaka – dags att höja Enkla lånet?”. Budskapet i mailet är enkelt. Köp något du inte har råd med idag och skuldsätt dig (ännu mer). Jag kom genast och tänka på en bloggartikel jag läst hos grannen Cornucopia vid namn ”Banktjänstemannen är inte din vän”. Nu är det så att vi har ett ”enkelt lån” vilket är anledningen till att vi fick mailet. Oansvarigt av oss givetvis, att belåna oss, men samtidigt får vi ta ansvar för våra handlingar. Men borde det inte vara åtminstone lite oansvarigt av banken att uppmuntra till mer lån? Var ligger deras ansvarsnivå? Att de brustit på den här punkten blev om inte annat tydligt 2008.
Hur som helst så retade mailet upp mig och peppade oss att istället att öka vår amortering ännu mer för att snabbare slippa enkla lånet helt och hållet. Man skulle kunna hoppas att de hade en baktanke och med omvänd psykologi försökte få just effekten de skapade hos oss, men jag är tveksam. Mer lån ger mer klirr i bank-kassan. Till den dagen då bubblan spricker…
Till råga på allt fick jag i samma veva ett samtal från en firma vid namn Mercer. De har tydligen ett samarbete med min arbetsgivare och vill hjälpa mig placera mina pensionspengar. Visst sa jag, men tänkte: ”Till vilken nytta?”. Ska man spara i aktier och fonder i ett system som man tror kommer bryta ihop? Fast om inte, hur ska man annars göra? Frågeställningarna är många, prognoserna mestadels dystra medan de tydliga svaren för hur vi bör hantera situationen lyser med sin frånvaro. Inlägget heter ”Brist på framtidstro” men jag bör kanske förtydliga det lite. Bristen handlar om avsaknaden av tro på det finansiella systemet. Jag tror inte att slutet för mänskligheten är nära, men jag ser en ände på vår nuvarande livsstil och den ekonomiska struktur vi lever med idag.
Tankar kring globalisering
Postat av durre | 10 februari, 2011 | 2 Kommentarer
Det finns många ting i vardagen vi tar för givna och inte reflekterar över. Vi kan utan att blinka köpa en TV ena året för att nästa skaffa en ny när det kommit TV Ultra HD MAXX Factor Extra Super Plus. Den gamla slänger vi på tippen för att det inte är värt besväret, eller pengarna, att sälja den. Allt eftersom det sitter någon stackare i ett U-land och tillverkar TV-apparater för ”inga pengar”. Samt givetvis det faktum att transporten och framtagning av råmaterial inte ställer till problem. Och det gör det inte, vi har ju billig olja. Än så länge…
Men vad händer den dag när vi på allvar är på väg utför Peak Oil-kurvan? Det borde rimligtvis innebära slutet för globaliseringen i den bemärkelsen att vi inte längre kan inte få vår ”TV Ultra HD MAXX Factor” levererad till dörren på 4 dagar, direkt från fabriken i Kina, pris 5000kr, med varma hälsningar från Yang 10 år. Jag misstänker att lönerna i Kina är på väg upp ordentligt så idag kanske TV apparater tillverkas i Korea. Eller Indien. Eller någon annanstans, poängen är ändå den samma. Vi förstår att ni blir provocerande av tanken att inte kunna se Let’s Dance i bästa kvalitét… Herregud, dom kanske tom lägger ner(!) Let’s Dance (peppar peppar…)
Det enda som har någon synbar effekt på någonting verkar vara när det börjar svida i den enskildes plånbok. Hot om klimatförändringar ger uppenbarligen inte mer än tillfälliga förändringar i livmönstret och jag erkänner, det gäller även mig. Sätt en klisterlapp på TVn som säger att denna innebär lite mindre miljöpåverkan så sover jag gott igen. Gäller detsamma för dig?
Min mormor på 94 år vet det exakta priset på varje enskild vara hon köper i den lokala ICA-butiken. Jag kan inte priset på en enda. Mormor slänger aldrig mat medan vår soptunna fick stängas med våld för att dölja alla ruttna rester för för bara sex månader sen. Jag antog att det här kanske kom automatiskt när man passerade 65år. Plötsligt skulle man ha järnkoll på att 7,94kr/kg är ett högt pris på potatis och spara överblivet ris i en liten plastpåse i frysen. Nu, med lite perspektiv, inser jag att det väl snarare är så att hon växte upp när mat var bristvara. Hon har levt under två världskrig då middagen på bordet inte kunde tas för given. Jag gissar dock att både jag och ni har nya lärdomar att se fram emot. Inte helt olika de mormor upplevde under förra århundradets första hälft. Post peak oil, kan vi med stor sannolikhet anta att maten både blir allt dyrare och mer begränsad i sin tillgång. Och Let’s Dance på nya, mer avancerade tv-apparater varje år är nog något våra barn och barnbarn inte kommer se som en självklarhet! (Så ni ser, det finns en och annan fördel med Peak Oil också…)
Oljepriserna snabbt på väg uppåt
Postat av my | 8 februari, 2011 | 1 Kommentar
Än en gång varnas det för stigande oljepriser, den här gången i en lång artikel på dn.se. Stigningen som nu pågår sätts i sitt perspektiv med en stor graf där 2008 års pristopp snart inte står som ensam längre…
Kriserna 11:e sept och finanskraschen 2008 skapade sina tydliga toppar men det vi nu ser är något annat. Det handlar inte längre om enskilda händelser som speglar av sig på oljepriset utan en trend som varat i flera år. Och trenden säger bara en sak: Priset stiger och det ser inte ut att vända neråt igen.
Vår svenske professor Kjell Aleklett uttalar sig i artikeln och är inte förvånad. ”Toppen är nådd” menar han och hänvisar till att Peak oil är passerad och vi precis påbörjat nedgången i världens oljeproduktion. Då med naturliga prisökningar som följd.
Vi är många som minns när bensinen steg över 10 kr/l. Får vi inom kort se den stiga över 15? 20?
Solenergi
Postat av SEF | 30 januari, 2011 | Inga kommentarer
Peak everything – vad betyder det egentligen? Och vad innebär det i praktiken?
Det är ju faktiskt så att det allra mesta här i världen genomgår en utveckling från uppgång över en optimal ”peak” till förfall och undergång – i alla fall om man ser det historiskt. T.ex. stater, uppslagsverk, bilmodeller, partier, dinosaurier och t.o.m. mänskliga liv. Är det kanske är en ”naturlag” som vi helt enkelt måste finna oss i? Eller är människor numera så intelligenta att vi alltid finner utvägar ur kommande besvärliga situationer? Det har ju trots allt gått i hundratals år! Nja, personligen har jag svårt att se hur världens befolkning ska kunna ta sig ur det nuvarande överutnyttjandet av Jordens resurser.
Men hur är det egentligen? Materien är ju trots allt oförstörbar! Då kan väl ingenting som t.ex. stål eller fosfat bara ta slut? Nej, inte i formel mening, men praktiskt kan resurserna tyvärr bli så ”utspädda” att de blir oåtkomliga. Ca 8 % av jordskorpan består av aluminium, ändå är det bara ett fåtal mineral som duger som malmer från vilka man kan utvinna metallen. Och så är det med det mesta. I praktiken innebär detta förstås att allt, som vi använder, måste återvinnas, återanvändas och cirkulera så länge det bara går. Precis som vi gör med bl.a. aluminiumburkar, glasflaskor och mycket annat. Även biologiskt avfall går att återvinna på olika sätt t.ex. som kompost, biogas eller bränsle. Nå, detta är egentligen välkänt, men det gäller ändå att inte förtröttas utan att vi fortsätter källsorteringen i såväl privat som kommunal och industriell regi, trots att det kostar energi – för det gör det! Här kan vi alla hjälpa till. ”Charity begins at home”.
Med ovan sagt så kanske det kan låta märkligt att jag nu påstår att den enda av våra resurser som verkligen är oändlig – i alla fall i relation till mänsklighetens hela existens – är energin, trots att denna faktiskt också kan ”förstöras”. Detta gäller naturligtvis inte energi i den form som vi vanligen använder den, bensin, olja, kol, som förvisso kan ta slut så småningom. Solenergin lär däremot fortsätta att flöda över oss ganska länge än. Och det är mycket, varför det är tur att lika mycket strålar ut från Jorden igen, även om växthuseffekten gör sitt bästa för att hålla kvar en del. Annars skulle Jorden vara väldigt kall, kanske -15 à -20°C. (Men för mycket växthus är som bekant inte bra det heller.)
Solenergi finns det sålunda mycket av, ca 1 kW/m2 vinkelrätt mot solen. Det blir på ett år ca 5 biljoner TWh till hela Jorden – ovan molnen. Ungefär tio miljarder gånger mer energi än Sverige som helhet använder på ett år (ca 500 TWh) eller knappt 1000 TWh per invånare på Jorden. Skulle man kunna utnyttja denna energikälla så blev den i sanning oändlig. Det är ju också solenergi som vi använder indirekt på många sätt i form av vatten-, vind- eller vågkraft samt som ved i stort sett i den takt den kommer till oss. Det är först när vi utnyttjar ”urgammal” solenergi lagrad som kol, olja eller naturgas som den kan ta slut i denna form.
Den direkta solenergin är såväl utspädd som svårfångad och finns oturligt nog inte heller när man behöver den som bäst – åtminstone inte i Sverige. Inte ens växterna klarar med sin fotosyntes av att tillgodogöra sig mer än några procent av vad som träffar de gröna bladen. Olika typer av solceller, som tyvärr fortfarande är mycket dyra, kan ta tillvara något mer, 10-15 %, men det fordras ändå väldigt stora arealer för att det ska bli nå’t. 1 km2 solceller i Sahara skulle teoretiskt kunna producera högst 200 TWh el på ett år . Det räcker till att försörja hela Sverige med el – när det är soligt! Detta är absolut inte omöjligt – men dyrt. Det finns dock två besvärande problem: Den ojämna energiproduktionen under dag/natt, sommar/vinter och klart/mulet väder samt svårigheter med att transportera stora energimängder över långa avstånd, vilket faktiskt är rejält energikrävande. Att transportera råolja är i jämförelse nästan gratis.
Tills vi har löst problemen med att utvinna och transportera solenergi på ett effektivt och ekonomiskt sätt, om det någonsin kommer att ske, så är det sannolikt bäst att konstatera att ”den bästa kilowattimmen är den sparade kilowattimmen”.
Mer om befolkningsökning
Postat av SEF | 23 januari, 2011 | 6 Kommentarer
Vi har berört ämnet befolkningsökning tidigare men anser att det finns mycket mer att säga.
F.n. är vi cirka sju miljarder människor på Jorden, varav övervägande delen i s.k. utvecklingsländer och ”bara” nio miljoner i Sverige, 1,3 ‰. Det torde knappast finnas något annat däggdjur i lika stor numerär och knappast någon fågel eller reptil och troligen ingen fisk heller. Men, om vi går tillbaka 50, 100 respektive 200 år i tiden, så hyste Jorden bara 3, 1,8 respektive en knapp miljard människor och Sverige cirka 7, 5 respektive 2,5 miljoner. På 200 år har således Jordens befolkning nästan tiodubblats, medan vi i Sverige har blivit drygt tre gånger så många.
I början på 1800-talet började Sverige befolkning att växa beroende på ”freden, vaccinet och potäterna” enligt Esaias Tegnér. Sverige har inte heller haft något krig sedan 1814, även om det varit nära flera gånger. Befolkningsökningen ställde emellertid till problem, då landet inte kunde föda alla trots successiva nyodlingar bl.a. långt upp i Lappland. Runt 1840 började därför av denna och andra orsaker utvandringen till främst USA, vilken i varierande utsträckning höll på under 80-90 år med toppar under hungersnöden 1870-90 och i början på 1920-talet. Totalt utvandrade ca 1,2 miljoner människor från Sverige. Ändå fördubblades ungefär befolkningen på hundra år under denna tid.
Ovanstående bör man ha i minnet, när vi nu av många goda orsaker vill minska användningen av energi och råvaror. Sverige kunde sålunda under 1800-talet inte föda halva den nuvarande befolkningen, medan vi nu lever i ett relativt överflöd, trots en betydligt mindre nationell åkerareal än då. Vad kan det bero på? Att återvända till den standard vi hade för drygt hundra år sedan låter sig i alla fall knappt göras utan en drastisk minskning av befolkningen.
Orsakerna till vårt välstånd är naturligtvis många, varav den långa freden är en. Lika viktig är säkerligen Sveriges rika tillgång på råvaror, främst järn och skog och energi. För våra naturtillgångar kan vi importera olika ting, inte minst mat. Allra viktigast torde dock vara tillgången på billig energi. Under första halvan av 1900 talet elektrifierades först järnvägarna och sedan nästan hela Sverige med hjälp av vattenkraft, vilket förbilligade transporterna. Energitillgången har också inneburit en nästan osannolik ökning av produktiviteten i jordbruket, där antalet verksamma personer är färre än en procent jämfört med för cirka hundra år sedan och de producerar mycket mer nu än då.
Energin används emellertid också till att flytta varor och personer såväl långa som korta sträckor. Detta är en förutsättning för städers funktion, för att varor från vissa områden ska komma även andra tillgodo, för en rationell tillverkning på få platser för hela Jordens behov, för hjälp till områden med missväxt eller andra problem osv. Transporter är svåra att vara utan, även om det sannolikt sker väl många sådana idag. Så sparpotential finns.
Varje svensk utnyttjar f.n. i genomsnitt ca 40 000 kWh/år, varav ungefär en tredjedel el. Detta ska jämföras med vad en människa själv förmår prestera, vilket är högst 500 kWh under samma tid, dvs drygt en hundradel. Tillgång till billig energi även i framtiden synes sålunda vara en nyckel till fortsatt välstånd utan att Jorden samtidigt föröds. Hur får vi den och hur används den bäst?
I världen i övrigt är situationen densamma eller värre. Jordens totala befolkning började inte öka kraftigt förrän efter andra världskriget – måhända av liknande orsaker som i Sverige drygt hundra år tidigare. De senaste femtio åren har antalet människor i stort sett fördubblats. Min egen uppfattning är att den minskade barnadödligheten är den dominerande orsaken till detta. I Sverige motverkas motsvarande utveckling av en mycket låg nativitet, 1,8 barn per kvinna, medan födelsetalen fortfarande är höga i de många länder där kvinnors ställning är betydligt svagare och de ofta förvägras utbildning. Utbildning av kvinnor – och män – torde därför vara en väg ut ur befolkningsexplosionen. Frågan är bara om det hinns med, innan världspoulationen kraschar från sin nuvarande ”peak humans”. Löser inte vi problemet, kommer naturen att lösa det åt oss.
Framtidens energiproblem är lösta
Postat av durre | 21 januari, 2011 | 2 Kommentarer
När jag gick i högstadiet sa min matematiklärare att om forskarna lyckades bygga en fungerande fusionsreaktor skulle alla världens energiproblem vara lösta för all framtid. Han trodde även att det skulle ske inom vår livstid. Så idag läste jag i aftonbladet att dom faktiskt lyckats med kall fusion. Jag gjorde en snabb sökning på DN och SvD där det inte stod något om detta och redan där börjar varningsklockorna tyvärr ringa. Stämmer detta vore det ju vår tids största nyhet!
En snabb resumé av artikeln: Två italienska forskare säger sig ha lyckats med kall fusion. De ska ha använt nickel och väte vid fusionen men ingen får titta på närmare på själva ”reaktorn”. I experimentet stoppade man in 1 kW och fick tillbaka 10 – 12 . Företaget som finansierat experimenten skall börjar skeppa dessa apparater inom 3 månader och därefter starta masstillverkning i slutet av 2011.
Så, vad ska vi tro om detta? Citatet ”När något verkar för bra för att vara sant, är det antagligen det”, ligger nära till hands. Svaret lär vi se innan 2011 är slut. Jag hade dock inte investerat mina besparingar i det företag som säger sig kunna leverera kall fusion…
Tjäna pengar på peak oil
Postat av durre | 19 januari, 2011 | 4 Kommentarer
Vi har fått en del frågor om hur man tjänar pengar på peak oil och vårt svar är kort och gott: Ingen aning. Vi håller varken på med aktier, fonder, guld eller silver. Vi har inte ens gjort ett aktivt val för vilka som ska förvalta våra pensioner. Vi har inte forskat djupt i de ekonomiska effekterna av Peak oil på olika brancher. Sammantaget gör allt detta oss förmodligen väldigt olämpliga att besvara frågan. Vi skriver om Peak oil och frågor berör liknande ämnen och samtidigt lyckas fånga vårt intresse. Däremot tipsar vi gärna om två blogg-grannar som behandlar Peak oil med ett fokus på ekonomi. Cornucopia och Flute-tankar.
Men självfallet har vi tänkt tanken. Hur kan vi som familj sätta oss i ett så bra ekonomiskt läge som möjligt när Peak oil inträffar? Häng med på våra högst amatörmässiga tankar och slutsatser.
- Peak oil inträffar. Oljepriset stiger drastiskt. Ekonomin verkar för skör redan i dessa ”stabila” tider. Klarar den något så extremt som peak oil?
- Om oljepriset stiger kanske man skulle investera sina pengar i oljebolag? Fast nä, varför hoppa på något på vägen ner?
- Guld då? Guld sägs ju alltid hålla eller stiga i värde när det är oroliga tider. Fast… man kan inte äta guld.
- Om allt går riktigt åt helvete och vi slungas 150år tillbaka i tiden, vad kommer vara viktigt då? Mat och tak över huvudet va?
- Vi plöjer upp gräsmattan och börjar odla potatis! Vi köper dessutom ett gigantiskt lager av konserver. Nja, det kanske inte är så farligt det här med Peak oil och då framstår vi som idioter?
Vad vi slutgiltligen gör är fortfarande obestämt. Tills vidare försöker vi göra investeringar som har ett värde både i dagens samhälle och ett samhälle efter Peak oil. Saker som:
- Isolering av hus
- Vedeldad kamin
- Amortera mer på lånen
Vad du ska göra får du själv bestämma. 
Om elenergi och kärnkraft
Postat av SEF | 12 januari, 2011 | 3 Kommentarer
El är den mest flexibla av alla energiformer inte minst för kommunikationer. Men hur får man tillräckligt mycket elenergi, när vattenkraften, som svarar för halva produktionen, praktiskt taget är utbyggd och kärnkraften, som producerar den andra, fortfarande inte är helt accepterad. Kärnkraft torde ändå vara vad Sverige måste satsa på i framtiden och då främst på acceleratordrivna underkritiska reaktorer. Dessa kan utnyttja uranet nästan hundra gånger effektivare än nuvarande rektorer genom att ”bränna” kärnavfall, som sålunda inte bör grävas ner för tid och evighet. Dessutom går det att använda torium som kärnbränsle i reaktorerna, vilket det finns betydligt mer av i jordskorpan än uran – även i Sverige.
Man kan förstås fråga sig om det är vettigt att satsa på kärnkraft med den låga tillgänglighet som verken har haft hela 2010. Javisst är det så. De flesta av våra kärnkraftverk är nu runt 40 år gamla, vilket var deras planerade livstid när de byggdes – förutsatt att de fick kontinuerligt underhåll som alla stora anläggningar. Folkomröstningen 1980 lade emellertid en död hand över kärnkraften. Varför satsa på något som ändå skulle läggas ner inom ganska kort tid (2010)? Nu, när situationen är en annan, har man har börjat med stora – allt för stora – renoveringar och uppgraderingar, vilket fört med sig åtskilliga problem. Om några år, kanske 3 – 5, bör detta emellertid vara avklarat och produktionskapaciteten både stor och stabil. Under tiden får vi hoppas att finländarna får klart sitt jättebygge och vill exportera något även till oss.
Ett större, men försummat, problem med resultatet av kärnkraftsomröstningen är emellertid att utbildningen av kompetent personal minskade drastiskt. Den optimism och framåtanda, som fanns i Sverige inom energiområdet på 50- och 60-talen, försvann nästan helt under 70- och 80-talen. Det fanns ju ingen anledning att utbilda sig inom en bransch på fallrepet. Oavsett vad framtiden kommer att innebära på energiområdet så torde det bli brist på ingenjörer och tekniker med relevant kunnande och erfarenhet. Detta kommer att ta lång tid att reparera. Utbildning är en långsiktig process.
Det finns naturligtvis alternativ till vatten- och kärnkraft som energikällor för el i Sverige. I andra länder som USA är kolkraft mycket stor och i bl.a. Danmark och Tyskland har man satsat på vindkraft. Island har förstås sin geotermiska energi och dessutom finns solenergi samt bioenergi i olika former. Alla har sina för- och nackdelar men vi bör använda dem alla ändå i varierande utsträckning. I Sverige subventioneras vindkraft genom de s.k. el-certifikat som vi alla är med och betalar. Vindkraft och biomassa är emellertid mycket ”utspädda” energikällor och kräver stora arealer per kWh. För att ersätta ett enda av Sveriges tio kärnkraftsblock på 1 GW eleffekt krävs lågt räknat ungefär 10 km2 solceller eller 40 km2 vindkraftspark eller 4000 km2 biomasseodling. Här kan man jämföra med t.ex. Södermanland vars totala area är drygt 8000 km2.
På mycket lång sikt kan kanske fusionsreaktorer som utnyttjar tungt väte i havsvatten eller mycket effektivare solfångare, än vad som finns tillgängligt idag, frambringa tillräckligt mycket elenergi till rimligt pris, men vi är inte där än. Tills vidare finns det bara kärnkraften att lita till om vi vill göra oss så lite beroende som möjligt av fossila energikällor. Kärnkraftverk tar mycket lång tid att planera och bygga, varför vi måste börja nu. För bästa effektivitet ska elenergin användas till att driva tåg och annan rälsbunden trafik, gärna snabbtåg i 250-300 km/h, och eventuellt även till elbilar, när det har kommit fram någorlunda billiga, lätta och energitäta batterier. Vad väntar vi på?
Oljepriset på väg mot nya höjder?
Postat av durre | 11 januari, 2011 | Inga kommentarer
Ni har väl inte missat inlägget om tågtrafiken i Sverige? Imorgon kommer vi publicera nästa inlägg av skribenten ”SEF” som vi hoppas skall falla er i smaken.
Tills dess vill vi även uppmärksamma er på två artiklar om bensinpriset som publicerades i media igår. DN skriver att bensinpriset närmar sig samma rekordnivåer som år 2008. Aftonbladet E24 noterar samma sak och låter några experter spekulera om vad prisutvecklingen beror på.
Vi ska själva inte spekulera om det just nu men klistrar in ett citat från Aftonbladets artikel. ”Han berättar att det finns en oro i marknaden för att det kan bli utbudsbegränsningar framöver och att kapaciteten inte kommer att räcka till när efterfrågan tar fart på allvar.”
Vi lämnar bilen hemma och tar pendeltåget till jobbet.
Framtid för järnvägen
Postat av SEF | 10 januari, 2011 | 3 Kommentarer
Vi på Peak Everything har den stora äran att presentera en gästskribent som kommer att förgylla bloggen med två inlägg till att börja med. Hjälp oss att övertala honom att skriva fler!
Under 2010 omkom 290 människor i vägtrafiken, dvs knappt en person om dagen. Detta är naturligtvis 290 människor för mycket, men ändå är antalet det lägsta sedan andra världskriget och lägst i världen i relation till folkmängden. Järnvägen hade däremot ett av sina svartaste år i fjol med 109 omkomna, vilket är betydligt mer i relation till transportvolymen. Då måste man emellertid komma ihåg att endast en av de omkomna var tågpassagerare vid den svåra kollisionen med en arbetsmaskin utanför Norrköping i höstas. Tyvärr är många av dödsfallen i järnvägstrafiken självmord, vilket är mycket svårt att förhindra, samt folk som genar över spåren. Självmorden i Sverige, cirka 1200 fall per år, utgör drygt en procent av alla dödsfall per år. (Socialstyrelsen, Dödsfall 2008, publ. 2010)
Totalt sett är tåg på järnväg ett mycket snabbt och säkert trafikslag som Sverige borde utnyttja mer. Det har också skett mycket på denna front under senare år, då trafiken har flerfaldigats på attraktiva sträckor, inte minst pendling till storstäderna. Här har emellertid inte underhåll eller investeringar i vare sig vagnpark eller infrastruktur hängt med, vilket visat sig under de senaste årens trafikkaos. Enligt Håkan Westerlund på KTH har järnvägen en underhållsskuld på ca 8 miljarder kronor och ökande! 
Spårträngseln är nästan hundraprocentig runt Stockholm (ett tåg varannan minut) och Göteborg, när trafiken är som tätast, varför minsta störning får alldeles för stora konsekvenser. Och störningar blir det när underhållet varit eftersatt. Sent om sider byggs nu i alla fall Citytunneln genom Malmö, som nyligen blev klar, och Citybanan under Stockholm. Ändå räcker det inte då transportbehoven har ökat snabbare än vad någon kunde föreställa sig för bara något decennium sedan. Det tar lång tid att bygga upp sådant som har försummats under årtionden.
Tranportsektorn är nästan helt beroende av fossila bränslen, vilket är en allvarlig riskfaktor, när oljan med stor säkerhet kommer att bli allt dyrare. Dessutom är det slöseri att bränna upp ett så användbart råmaterial. Det enda betydande undantaget är spårtrafiken som till övervägande delen drivs med el och dessutom rullar betydligt lättare än fordon på gummihjul. De flesta har nog sett ”Starke Adolf” dra en godsvagn på spår med tänderna, vilket ingen lär klara med en långtradare. Eldrift är sålunda ett såväl energisnål som fossilfritt transportsätt. Koldioxidutsläppen är långt under en promille av bil eller buss.
Enligt f.d. Banverket kan ett pendeltåg kan ta lika många passagerare som 20 bussar eller 1000 personbilar. Ett persontåg motsvarar sex bussar eller nästan 140 bilar och ett godståg kan ta lika mycket last som 30 långtradare. Ett annat sätt att se det är att en järnväg med två spår har samma kapacitet som 18 körfält på vägen. Järnvägen ska sålunda användas där mycket eller tungt gods ska fram och många personer vill åka. Bilar, bussar och lastbilar har sin givna roll som komplement och för anslutningstrafik.
F.n. kör Intercitytågen i högst 160 km/h, medan X2000, Regina och (de obekväma) dubbeldäckarna kan komma upp i 200 km/h. I flera länder kör man emellertid betydligt fortare och det bör vi kunna göra även i Sverige. Göteborg- Stockholm skulle via Jönköping bara ta 2 h på den tänkta Götalandsbanan plus Ostlänken för 320 km/h.
Sverige bör sålunda satsa stort på järnväg, spårväg och tunnelbana, bygga ut spåren så snabbt och mycket som vi orkar och så långt möjligt köra på spår istället för på landsväg. Enligt infrastrukturplanen för 2010-2021 ska 56 % av investeringarna i infrastruktur gå till järnvägen. Tyvärr stämmer inte detta med verkligheten i budgetpropositionen. Där anslogs 53 % i fjol och i år blir det bara 45 % och sedan sjunker andelen ytterligare. Detta är varken miljövänligt eller energibesparande. Tänk om! Se också ”Banverkets bidrag till samhällsutvecklingen – inriktningsunderlag 2010-2019”, publ 2009.